Uncategorized

Gott Midvintersolstånd! med Ett Kopimistiskt Evangelium

0

Idag infaller vintersolståndet, och det är en passande dag för att presentera ett Kopimistiskt evangelium. Kopimismen är en ny religion för ateister, agnostiker och alla troende som vill ha ett nytt perspektiv på sin nuvarande religion. Kopimismen tar sin utgångspunkt i evolutionens beskrivning av uppkomsten av liv på jorden, och håller med om den beskrivningen. Men enbart vetenskapen räcker inte för att berätta hela sanningen om vårt fantastiska universum. Kopimismen lägger till mål och mening till den vetenskapliga beskrivningen av evolutionen, utan att bryta mot vetenskapens lagar.

Ordet “evangelium” betyder “glädjebudskap” — goda nyheter, helt enkelt. Detta är Ett Kopimistiskt Evangelium, och det är ett verkligt glädjebudskap.

Kopimismen kommer med goda nyheter på många områden. Till att börja med överbryggar den klyftan mellan religion och vetenskap. Konflikten mellan vetenskap och religion, som uppträdde med Isaac Newtons mekanistiska modell av universum och som har växt sedan dess, är egentligen helt onödig.

Kopimismen är baserad på den moderna vetenskapliga världsbilden. Vi tycker att Vetenskapen är toppen, och tror att den har mestadels rätt i vad den lär ut. Kopimismen är en laglydig religion, så vi respekterar naturlagarna. Vi påstår inte att vi kan gå på vatten eller att våra profeters mödrar är jungfrur. Varför skulle de vara det?

Men vi noterar nogsamt att även om Vetenskapen säger sanningen och ingenting annat än sanningen (i huvudsak), så har den aldrig ens påstått själv att den säger hela sanningen. Det finns gott om ställen där Vetenskapen bara ger svaret “odefinierad” eller “slummässig”. På vart och ett av de ställena kan det finnas magi gömd som varken vi eller Vetenskapen har upptäckt ännu.

Att acceptera Vetenskapen betyder inte att vi måste acceptera ett mekanistiskt, själlöst och dött universum. Universum är tillräckligt stort, komplicerat och besynnerligt för att både vetenskap och magi ska kunna existera samtidigt. Det gör de alldeles säkert också. Kopimismen föreslår ett svar på hur vetenskap och magi kan fås att passa ihop.

Den Kopimistiska skapelseberättelsen tar sin utgångspunkt i uppkomsten av liv på jorden:

I begynnelsen var världen en illaluktande soppa av ammoniak, metangas och otäcka giftiga kemikalier. Atmosfären genomkorsades av blixtar av ren energi. Någonting ville födas.

De första två meningarna presenterar den allmänna vetenskapliga bilden av hur förhållandena var på jorden vid den tiden. Kopimismen motsäger inte vetenskapen. Om Vetenskapen känner sig nöjd med den beskrivningen är vi också det.

Men den tredje meningen, “Någonting ville födas”, är förstås ett tillägg som går bortom den strikta vetenskapen. Det finns inga starka vetenskapliga bevis för att någonting “ville” någonting alls på jorden i urtillstånd för fyra miljarder år sedan.

Men å andra sidan finns det precis lika lite strikt vetenskapliga bevis för att det inte skulle ha gjort det. Eftersom Vetenskapen varken påstår det ena eller det andra, är det här ett exempel på en plats där vi kan öppna möjligheten till magi utan att bryta mot någon av vetenskapens lagar.

Vetenskap och Religion kan med lätthet samexistera i frid. Allt som Vetenskapen behöver göra är att visa lite ödmjukhet och inte påstå sig säga mer än den faktiskt gör. Och allt som Religionen behöver göra är att visa lite sunt förnuft, och inte insistera på partytricksmirakel som alldeles uppenbart trotsar naturlagarna.

Den Kopimistiska tron accepterar den vetenskapliga beskrivningen av evolutionen och utvecklingen av livet på jorden. Istället för att försöka slåss mot vetenskapen, som en del religiösa fundamentalister (i synnerhet kristna) gör, låter vi oss inspireras av vetenskapen och vill lära oss av den.

När vi tittar på evolutionshistorien, inklusive den utveckling som mänskliga samhällen har genomgått, kan vi identifiera fyra Grundläggande Principer som vi tycker är värda att lyfta fram. De är de fyra Kopimistiska K-na: Kreativitet, Kopiering, Samarbete och Kvalitet.

De fyra Grundläggande Principerna är inspirerade av observation av evolutionshistorien. Såsom sig bör för en religion presenterar vi inte bara en berättelse om hur vi tror att livet på jorden tog sin början, vi försöker också lära oss någonting av den.

Vi identifierar Kopiering och Samarbete genom att observera hur viktiga dessa två principer har varit för livets uppkomst på jorden. Vi ser samma mönster av Kopiering och Samarbete när proteiner lär sig föröka sig och börjar samarbeta för att bygga celler, som när celler som har förökat sig börjar samarbeta för att bygga mer komplexa organismer, som oss själva.

Vi identifierar Kvalitet som en mer eller mindre nödvändig kraft i evolutionsprocessen, för att förklara varför saker i det stora hela har utvecklats mot det bättre, trots allt.

Och vi identifierar Kreativitet som en lika nödvändig drivkraft bakom universums utveckling, för att förklara varför vi inte fastnade i något ekologiskt stabilt men i slutändan tråkigt tillstånd av blågrön algsoppa.

De fyra Kopimistiska K-na utgör tillsammans ett teologiskt ramverk som är förenligt med Vetenskapen och delvis baserat på observationer, men som ändå har plats för andliga begrepp.

Tack vare Kvalitet har vi en anledning att känna optimism inför framtiden, trots att vi inte kan veta hur den framtiden faktiskt kommer att se ut. Och eftersom vi ser Kreativitet som en naturkraft som genomsyrar universum överallt och på alla nivåer, har vi anledning att se fram emot en framtid som är spännande och kul dessutom.

Allt detta utan att bryta mot en endaste Naturlag.

Det finns ingen Gud som Skapare i den beskrivning av Kopimismen som presenteras i det här Evangeliet. Istället menar vi att den vetenskapliga beskrivningen av evolutionen tillsammans med Kopimismens fyra grundläggande principer är tillräckligt för att förklara miraklet med vår existens.

Men även om vi förkastar tanken på Gud som Skaparen, finns det inget som hindrar att det kan finnas andra gudar. Det är en fråga som det här Kopimistiska evangeliet medvetet lämnar öppen. Det gör att det kan användas på två sätt.

I sig självt utgör det här Kopimistiska evangeliet en fristående ateistisk eller agnostisk världsbild som är baserad på vetenskapen, men som lägger till andlig mening till den vetenskapliga beskrivningen.

Men det här Kopimistiska evangeliet kan också tjäna som en rimlig skapelsemyt och grund för nya kulter och religioner som vill ha med en eller flera gudar, men som inte vill ha eller behöver Gud som Skaparen.

Till stöd för ett sådant religiöst trossystem har vi noterat att Vetenskapen aldrig påstår sig säga hela sanningen, och att det finns ställen med kaos och obestämbarhet överallt i dagens vetenskapliga teorier.

Det kan vara så att aktiviteten på de ställena bara är slumpmässig, som en del tror. Men det kan också vara så att det är på de här ställena som begrepp som Själen, den Fria Viljan eller till och med Gud kan fogas in i beskrivningen av världen utan att bryta mot någon av vetenskapens lagar.

Det här Kopimistiska evangeliet lämnar avsiktligt frågan om Gud öppen. Men det skulle kunna finnas andra Kopimistiska evangelier som ger andra svar på den frågan.

Om vi tar oss ner från de höga metafysiska bergstopparna kan vi använda de fyra Kopimistiska K-na till att få vägledning i vårt vardagsliv.

Från principerna Kreativitet, Kopiering, Samarbete och Kvalitet visar det sig att vi på ett naturligt och direkt sätt kan härleda ett moralsystem som råkar se up precis som vi skulle vilja som frihetliga humanister.

Vi vill ha så mycket frihet för individen som möjligt, för att ge henne största möjlighet att uttrycka Kreativitet. Vi ser sex i alla dess former som någonting naturligt och positivt, och som en hyllning till principen Kopiering. Vi konstaterar att för att kunna leva tillsammans i ett samhälle måste vi respektera varandras friheter, och sträva efter att skapa ett gott klimat för Samarbete. Och vi litar på att människor kan träffa sina egna val och oftare än inte hamna rätt, eftersom vi alla vägleds av kraften Kvalitet.

Det här moralsystemet innehåller ingenting nytt eller förvånande. Det är bara vanlig modern frihetlig humanism. Men det faktum att det är så lätt att gå direkt från de Fyra Kopimistiska K-na till det moralsystem som vi ändå skulle ha velat ha, det är en angenäm överraskning. Det är naturligtvis inget slutgiltigt bevis i sig självt, men det är en indikation på att vi har gjort ett förnuftigt val av Grundläggande Principer med de Fyra Kopimistiska K-na.

Vi kan också använda ramverket med Kreativitet, Kopiering, Samarbete och Kvalitet till att ge uppslag till lämpliga ritualer i Kopimistkyrkan, från vilda fruktsamhetsriter till stilla meditation.

När vi betraktar frågan om religiösa högtider ser vi att det finns en mycket naturlig koppling mellan de Fyra K-na och de fyra årstiderna. Det är ytterligare ett gott tecken att vi är på rätt spår. Vi kan fira sommar- och vintersolstånd och vår- och höstdagjämning, och låta var och en av dem påminna oss om ett av de Kopimistiska K-na.

Vi har ännu inte någon fullständig uppsättning Kopimistiska ritualer för alla tillfällen och smaker, men vi har en grund att bygga på. Kopimismen värdesätter mångfald. Förhoppningsvis kommer det att dyka upp många olika kyrkor och trossystem som kan utveckla den grund som presenteras i det här Kopimistiska evangeliet i olika riktningar.

Idag, den 21 december 2013, infaller Midvintersolståndet. Det är en passande dag att presentera ett Kopimistiskt evangelium, ett glädjebudskap.

Vetenskap och religion kan samexistera, och vi lever i ett kreativt universum fyllt av magi, mirakel och skönhet. Det finns krafter som vägleder skapelsen mot det som är intressant och gott, så vi vågar känna trygghet i en tillit som skapar världen.

Detta är ett Kopimistiskt Evangelium.

Gott Midvintersolstånd 2013!

Kopiera och Sprid!

Kreativitet: Det nollte Kopimistiska K-et

0

I den Kopimistiska skapelseberättelsen hittills (i sex delar 0, 1, 2, 3, 4, 5)  har vi identifierat tre Grundläggande Principer som genomsyrar skapelsen:

1. Kopiering
2. Samarbete
3. Kvalitet

Men det saknas fortfarande något. Principerna Kopiering och Samarbete förklarar hur livet har kunnat utvecklas, och principen Kvalitet svarar på vart. Men vi har ingen princip som förklarar varför livet uppstod till att börja med.

Vi har Kopiering som princip, men vi har ingenting att kopiera. Vi har Samarbete, men vi har inga projekt att samarbeta om. Vi har Kvalitet, men ingen myriad av olika projekt att utvärdera och välja mellan.

Om Kopimismen vore en bil skulle den ha styrning och bromsar i form av Kvalitet, och hjul och kraftöverföring i form av Kopiering och Samarbete. Men ingen motor som driver det hela framåt.

Vi har missat att ta med något som förklarar det mest uppenbara man kan observera om livet, universum och allting: Att det att finns, fastän det inte skulle behöva göra det.

Jorden själv (stenklumpen) hade inget behov av att utveckla liv på sin yta. Den skulle ha fortsatt snurra vare sig någon bor på den eller inte.

Och när det väl fanns liv på jorden i form av en massa blågröna encelliga plankton i oceanerna, då hade det kunnat stanna där. Ingen rymdresenär som hade råkat ha vägarna förbi skulle ha sagt “Oj, en urtidsocean med blågröna plankton, vilket uppenbart instabilt läge för ett ekosystem, de har ju varken giraffer eller persilja”.

Men ändå dök det upp liv på jorden, och ändå förvandlades den ganska tråkiga planktonsoppan till den oändligt rika mångfald som vi ser runt omkring oss i naturen, inklusive både giraffer och persilja. Rimligen borde det ha funnits uthålliga lägen för ekosystemet som var mycket enklare än det här, om det var det bara var uthållig balans som naturen strävade efter.

Men tydligen strävar inte naturen efter uthållig balans, i vart fall inte bara. Naturen vill ha lite kul också, det är uppenbart. Det är förklaringen till alla märkliga varelser på jorden, inklusive de allra larvigaste som Douglas Adams skrev om och som BBC filmade.

Vi lägger till ytterligare en Grundläggande Princip, och lägger den allra först i ordningen:

0. Kreativitet

Varför allra först?

Kreativiteten måste ha kommit allra först, kanske till och med före universum självt. Om det nu trots allt var ett gudomligt väsen som skapade världen, då måste hen först ha fått idén att göra det. Klart kreativt, och innan det faktiskt hände.

Och om universum uppstod av sig självt för att en punkt ingenting någonstans i tomheten tröttnade på att vara ingenting, och blev Big Bang istället, då måste impulsen att göra nånting wild and crazy, någonting kreativt, ha kommit allra senast i samma ögonblick som universum skapades.

Men när vi tittar på världen omkring oss, ser vi att Kreativiteten inte bara fanns i det ögonblick när universum eller livet föddes. Den finns överallt runt omkring oss, och har gjort det genom hela historien.

Giraffen och persiljan finslipades till sin form av Kvalitet, och lever vidare genom sexuell reproduktion, alltså en kombination av Samarbete och Kopiering. Men att en urocean av plankton för en miljon år sedan fick för sig att börja utvecklas i riktning mot giraff och persilja, det beror på att vårt universum genomsyras av Kreativitet som en grundläggande princip.

Universum vill bara ha kul.

Det är det nollte Kopimistiska K-et, den allra mest grundläggande principen av dem alla.

Kopiera och Sprid!

Tre Kopimistiska K: Kopiering, Samarbete och Kvalitet

0

Den Kopimistiska skapelseberättelsen som jag föreslagit (i fem delar 0, 1, 2, 3, 4) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden:

  1. Kopieringen
  2. Viljan att göra någonting större tillsammans
  3. Det godas dragningskraft

Kopiering, Samarbete och Kvalitet, om man ska sammanfatta de här tre Grundläggande Principerna i ett ord vardera.

På engelska blir det Copying, Cooperation, and Quality — Tre Kopimistiska K.

Det är en snygg allitteration, och det är ett gott tecken, men hur är det i övrigt, uppfyller de här tre Grundläggande Principerna rimligt ställda krav på sådana här system inom religion och filosofi? Låt oss undersöka.

Reglerna för religioners val av heliga principer är i praktiken “anything goes”. Det finns inga särskilda krav på att en världsbild ska vara logisk och sammanhängande för att den ska få kallas för religion. Kopimismen uppfyller naturligtvis de (icke-)kraven, men det gör alla andra religioner också.

Kristendomen lär till exempel ut att Gud är en sorts vit super-farbror med skägg som är

  1. oändligt mäktig,
  2. oändligt god, och som
  3. följer människornas göranden och låtanden i detalj, ofta på individnivå.

Med tanke på hur mycket onödigt och hemskt lidande det finns i världen, är det ju uppenbart omöjligt att det kan finnas ett väsen med de här tre egenskaperna samtidigt.

Det vet alla kristna teologer förstås, för det här problemet är så känt att det fått ett eget namn: teodicéproblemet. De flesta av kristendomens allra skarpaste tänkare har under snart 2000 år lagt ner en stor del av sin tid på det, men ingen har kunnat lösa det. Det är inte för att de var dumma eller lata, utan för att de här tre principerna helt enkelt är inbördes motstridiga i en värld där det finns ondska.

Men reglerna för religioner förhindrar inte någon att tro på alla tre samtidigt ändå. Just det här tror hundratals miljoner kristna på, och så länge de trivs med det tycker jag de ska fortsätta. Det finns ingen regel som säger att man inte får tro på ologiska saker när det gäller religion och livsåskådning.

De juridiska regler som finns, och som ska finnas i ett samhälle, säger att folk får tro på vad de vill. Ingenting alls om så önskas, ett spagettimonster om det känns bättre, eller en vit äldre man med motstridiga egenskaper, för den som föredrar det. Det kallas för religionsfrihet, och är en helt central del av det öppna samhället.

Men bara för att en religion får vara hur ologisk den vill, betyder ju inte att den behöver vara det.

Filosofins regler för hur ett paket grundprinciper bör se ut är lite strängare. Här är man inspirerad naturvetenskapen och matematiken, och ser helst att ett filosofiskt system inte är alltför uppenbart självmotsägande.

Det kravet är inget problem för de tre Kopimistiska principerna Kopiering, Samarbete och Kvalitet. Det finns ingenting orimligt i tanken att alla tre principerna skulle kunna existera samtidigt i världen. Det gör de ju uppenbarligen i verkligheten, så därför kan vi vara säkra på att det är möjligt.

Det ska helst inte vara för mycket överlapp mellan de olika principerna heller, enligt filosofins regler, och det räknas som en plump i protokollet om någon princip visar sig vara onödig, för att den täcks in av två eller flera andra. Även på den här punkten tycker jag Kopimismen klarar sig bra.

  • Kvalitet var ju den Grundläggande Princip som vi la till sist, med motiveringen att de två andra inte var tillräckliga, inte ens tillsammans, för att förklara varför det hittills ändå  har gått så bra som det gjort, trots att det aldrig blir som man tänkt sig. Att Kvalitet inte går att härleda ur principerna Kopiering och Samarbete var skälet till att vi la till det som en egen princip.
  • Samarbete är inte heller någonting som man kan påstå uppstår som en självklar logisk konsekvens av Kopiering och Kvalitet. Med bara de två principerna skulle vi ha massor av enskilda celler som simmade omkring i oceanerna, och de som hade mest Kvalitet skulle klara sig bäst. Men utan Samarbete som ytterligare princip, är det svårt att förklara utvecklingen av flercelliga djur. Alla små encelliga plankton i urtidsoceanen hade det väl bra som de hade det, och hade inget särskilt egenintresse av att det utvecklades flercelliga bardvalar som kunde äta upp dem.
  • Kopiering, slutligen, kan inte heller uttryckas som en logisk följd av Samarbete och Kvalitet. Men utan Kopieringen skulle det inte vara så rysligt stor nytta med fina saker som kunde tänkas uppstå ur Samarbete och Kvalitet. Hur fina den än var skulle de ju bara finnas i ett exemplar, och det är ju inte mycket för att fylla upp ett helt ekosystem. Om inte växter och djur skulle kunna fortplanta sig, framställa nya kopior av samma art, skulle livet inte existera. Det är heller inte någon särskild nytta med en forskargrupp som genom Samarbete och Kvalitet har tagit fram världens bästa rapport, om inte rapporten och kunskapen i den kopieras och sprids till andra forskare, som därmed kan ställa sig på jättars axlar. Kopieringen behövs som självständig princip.

Den här genomgången av den inbördes relationen mellan Kopiering, Samarbete och Kvalitet är naturligtvis inte lika noggrann som när en matematiker kollar sina axiom (grundförutsättningar), eller när en fysiker kontrollerar vilka formler och krafter hen verkligen behöver för en viss modell, men det tycker jag heller inte är nödvändigt för Kopimismen, i vart fall inte just här och nu.

Den här första utvärderingen av de Kopimistiska principerna visar att de inte är självmotsägande, och åtminstone inte överlappar på något uppenbart sätt. Vi spöar de abrahamitiska religionerna med hästlängder när det gäller logisk rimlighet, åtminstone så långt.

Men inom matematiska och naturvetenskapliga kretsar brukar man ställa en ytterligare en fråga när man utvärderar föreslagna system av regler eller principer:

Är de föreslagna principerna tillräckliga?

Mitt svar på den frågan är faktiskt nej. Jag tror att vi behöver ytterligare ett Kopimistiskt K för förklara hur den värld vi ser omkring oss har uppstått.

Men den här predikan är redan tillräckligt lång, så tills imorgon (när jag har tänkt publicera nästa del), tar vi fram ett tillfälligt K för att inte teoribygget ska rasa ihop under natten:

Cliff-hanger! :)

Kopiera och Sprid!

Konsten att sköta en motorcykel

0

Robert M. Pirsigs bok Zen och konsten att sköta en motorcykel från 1974 är den mest allmänt lästa filosofiboken någonsin, enligt svenska Wikipedia. Jag tror den har starka beröringspunkter med Kopimismen.

Den Kopimistiska skapelseberättelsen (i fyra delar 0, 1, 2, 3) identifierar tre Grundläggande Principer som samverkat för att skapa livet på jorden: Kopieringen, Viljan att göra någonting större tillsammans och Det godas dragningskraft.

Pirsigs bok kretsar kring begreppet Kvalitet, som han vartefter boken fortskrider låter få en allt mer metafysisk innebörd.

Jag tror Pirsigs Kvalitet och det som den Kopimistiska skapelseberättelsen kallar för Det godas dragningskraft är mycket nära besläktade med varandra, eller kanske rent av samma sak.

Första halvan av Zen och konsten att sköta en motorcykel handlar om skillnaden mellan “romantisk” och “klassisk” skönhet, skillnaden mellan hip och square, för att använda 70-talets terminologi. Den romantiska skönheten är den omedelbara skönheten på ytan, som man uppfattar direkt med ögat. Klassisk skönhet är istället inre, strukturell skönhet, att alla delarna passar ihop till en harmonisk helhet. För att man ska kunna uppfatta den typen av skönhet krävs det att man har kunskap och förståelse om de inre strukturerna, så den klassiska skönheten är inte lika omedelbar som den romantiska.

Pirsig känner att en stor del av problemen i världen (eller i vart fall en stor del av 70-talets konflikt mellan hip och square) beror på att det blivit en klyfta mellan de två synsätten, så att vi har fått två sinsemellan oförenliga sätt att betrakta världen omkring oss. Den klyftan vill Pirsig på något sätt försöka överbrygga.

Efter ett tag kommer han att fokusera på ordet Kvalitet, som åtminstone finns inom både det romantiska och klassiska synsättet. Romantiker och klassiker (i den här meningen) har visserligen olika uppfattning om vad det är som är vackert, vad som har Kvalitet, men begreppet finns inom båda världarna. Det är i vart fall en början.

En hörnsten i Pirsigs filosofiska resonemang är att han vägrar att definiera vad Kvalitet är. Han betraktar Kvalitet som något som finns, men menar att det inte går att definiera i termer av andra begrepp. Vilken definition man än väljer blir det som man definierar någonting mindre och annat än det som han menar med Kvalitet.

Men även om Kvalitet inte går att definiera, har vi alla förmågan att uppfatta Kvalitet. Huvudpersonen Faidros, som är Pirsigs alter ego i den här delen av boken, arbetar som lärare i retorik på ett universitet. Hans jobb är att lära eleverna skriva texter med kvalitet. Nu försöker han tillämpa sina filosofiska tankar om Kvalitet i klassrummet.

Faidros börjar med att demonstrera hur vi alla har förmågan att uppfatta Kvalitet, genom att läsa upp en bra och en dålig uppsats inför sin klass, och låta eleverna rösta om vilken som var bäst. Trots att eleverna ännu inte har läst kursen som ska lära dem hur man skriver bra, är de ändå rörande överens om vilken av de två texterna som är bäst. De kanske inte vet hur man gör för att skriva med Kvalitet, men de kan känna igen egenskapen intuitivt.

Faidros/Pirsig menar att den här förmågan är något som alla levande organismer har, och tar ett tänkt exempel med en amöba (på sid 233 i min pocketupplaga):

Kvalitet är lika med en organisms reaktion på sin omgiving. Om en amöba placeras på en glasskiva med vatten och man låter en droppe utspädd svavelsyra falla i dess närhet, drar den sig (tror jag) bort från syran. Om amöban kunde tala skulle den, också utan varje som helst kunskap om svavelsyran, sannolikt säga: “Miljön här har dålig Kvalitet”. Om den ägde ett nervsystem skulle den uppträda på ett långt mer komplicerat sätt i sin strävan att bemästra miljöns dåliga kvalitet. Den skulle söka efter analogier, det vill säga bilder och symboler ur dess tidigare erfarenheter, för att få fram en definition på den nya miljöns obehagliga natur, och därmed kunna “förstå” den bättre.

Men om nu alla är födda med förmågan att rent instinktivt uppfatta Kvalitet, hur kommer det sig då att folk är så oense om just det? Vad som är bra respektive dålig konst brukar ju kunna leda till mycket heta diskussioner, och hittills har ingen lyckats sätta upp några objektiva regler för att avgöra den saken.

Faidros svarar att vi alla tolkar Kvalitet olika, beroende på att vi har olika grundförutsättningar och olika kunskap. Han spekulerar i att om han hade läst upp två texter som låg utanför hans elevers referensramar, till exempel medeltida poesi istället för vanliga uppsatser, då skulle eleverna haft mycket svårare att säga vilken som var bra och vilken som var dålig, eftersom de inte har rätt bakgrundskunskaper.

Men framför allt ser han en stor skiljelinje mellan dem som pratar om romantisk (omedelbar) skönhet, gentemot dem som pratar om klassisk (inre, strukturell) skönhet. Han har nu en världsbild som ser ut så här:

Den är logisk, men Faidros tycker inte alls om den. Istället för Kvalitet som ett enande begrepp mellan det romantiska och det klassiska synsättet, har Kvaliteten själv blivit kluven i två. Hans enkla odefinierade Kvalitet håller på att bli uppskuren i småbitar och dödad av den analytiska kniven.

Faidros brottas också med problemet om Kvalitet är en objektiv eller subjektiv egenskap. Bakom den till synes oskyldiga frågan döljer sig en vildsint tjur som är beredd att spetsa Faidros’ analys på endera det ena sylvassa hornet eller det andra.

Om Kvalitet är en objektiv egenskap, varför har då ingen kunnat ta fram några vetenskapliga instrument för att kunna upptäcka och mäta det?

Men om den är subjektiv och bara existerar i betraktarens huvud, då är den ju bara ett tjusigt fantasinamn på vad helst du råkar tycka om!

Faidros förkastar alternativet att Kvalitet skulle vara en objektiv egenskap hos objekten, eftersom det ju inte går att föreslå några vetenskapliga instrument som skulle kunna avgöra Kvalitet på ett objektivt sätt.

Men han förkastar också tjurens andra horn, att Kvalitet skulle vara subjektiv och vara “bara vad du gillar”. Han upptäcker att det som gör den beskrivningen så irriterande är ordet “bara”, som inte tillför något logiskt värde till satsen, utan bara är en oförskämdhet som antyder att “vad du råkar gilla är inte viktigt”. Tar man bort ordet “bara” blir det ingenting kvar av satsen utom en truism: “Kvalitet är det du gillar”. Den utsagan är det ju inget fel med, det är ju precis vad Faidros själv säger.

Han bygger nu om sin metafysiska pyramid så att den ser ut så här istället:

Nu har han Kvalitet som ett enande begrepp i toppen av pyramiden, som endera en synonym för Verkligheten, eller i vart fall en del av den. Den är inte en del av objekten, för det går inte att tala om Kvalitet om det inte finns något subjekt som uppfattar den. Men det är heller inte en rent subjektiv egenskap som finns enbart i betraktarens huvud. Kvalitet uppstår i mötet mellan subjekt och objekt.

Kvalitet är någonting verkligt som finns i universum på riktigt, enligt den här modellen, men det manifesterar sig som en händelse när ett subject och ett objekt möts, snarare än att vara något som finns uteslutande i endera objektet som finns, eller subjektet som betraktar.

Vid den här punkten i analysen väljer Faidros och Pirsig olika vägar.

Faidros, alltså retorikläraren och sökaren som är författarens alter ego i ett tidigare skede i livet, klättrar vidare till nästa metafysiska bergstopp, och tycker sig se en identitet mellan Kvalitet och taoismens Tao.

Pirsig, alltså författaren som en gång var Faidros, väljer att istället klättra ner från den höga och tunna metafysiska luften ner mot dalen, där människorna bor. Han visar hur man kan använda de metafysiska insikterna till att få en ny förståelse för helt vardagliga uppgifter, till exempel vilken mental inställning som fungerar bäst när man ska sköta en motorcykel.

För Kopimismens del behöver vi inte välja om vi ska följa Faidros eller Pirsig eller bägge, utan vi kan stanna jämförelsen mellan Kopimismens och Pirsigs versioner av Kvalitet här, åtminstone tills vidare.

Jag kan inte svara på om Faidros påstående att Kvalitet och Tao är samma sak verkligen stämmer, för jag vet alldeles för lite om taoismen för att ens närma mig frågan. Pirsig själv uttrycker sig ju också skeptiskt om just den biten.

Men att jämföra Pirsigs Kvalitet med Kopimismens princip om Det godas dragningskraft tycker jag känns helt oproblematiskt. Om det inte skulle vara exakt samma sak så är de två åtminstone väldigt nära varandra.

Därmed vill jag helt enkelt införliva Zen och konsten att sköta en motorcykel i den Kopimistiska tron.

Kopimismen lär att Kvalitet är en av de grundläggande principerna för skapelsen. Pirsig (och Faidros) lär oss hur vi kan få en djupare förståelse för Kvalitet på ett metafysiskt plan.

Det är som hand i handske.

Kopiera och sprid!

Om kopimism i p3

0

P3 känner har gjort ett inslag om kopimisen. Lyssna här!

Nekad vigselrätt

0

Sedan godkännandet av Det Missionerande Kopimistsamfundet har flera kopimister hört av sig och frågat ifall det är möjligt att viga sig kopimistiskt inom samfundet.

Efter att har hört med olika kopimister insåg vi att det finns en stor efterfråga från den kopimistiska gemenskapen att kunna viga sig kopimistiskt.

I februari ansökte därför Det Missionernade Kopimistsamfundet om vigselrätt hos Kammarkollegiet. Vi, i likhet med andra grupperingar av troende, vill kunna utföra denna heliga akt.

Rätten för människor att viga sig är en symbol för att skapa redundans i den ständiga kopieringsprocessen.

Kammarkollegiet avslog nyligen vår ansökan på grundval av att Det Missionerande Kopimistsamfundet endast har funnits som formell entitet i 18 månader. Vi, menar de, inte uppfyller kravet på varaktighet.

Det Missionernade Kopimistsamfundet har inget annat val än att vänta i några fler månader för att göra en ny ansökan.

Tron står inte i motsats till förnuftet utan snarare utanför, inom, över, under, runt om och bortom den.

Den kopimistiska tron spränger gränserna som knapphet och brist begränsar människan med. Kopiera och sprid för överflöd åt alla.

Allt av alla till alla – vi har fått av alla och ger tillbaka till alla.

 

Kopiera och spird.

 

 

 

3: Den tredje Grundläggande Principen

1

När vi ser tillbaks på historien, ser vi att Kopieringen och Viljan att göra något större tillsammans inte räcker för att förklara mänsklighetens resa mot det bättre hittills. De är nödvändiga, men inte tillräckliga för att utvecklingen ska gå just mot det bättre.

Kopieringen och Viljan att göra något större tillsammans ger en mekanism för “framåt”, men ingen mekanism för styrning i någon speciell riktning, som till exempel “mot det bättre”. Begreppet “bättre” finns överhuvud taget inte i det universum som spänns upp av de två första grundläggande principerna.

Men trots det, och trots att det aldrig har blivit som vi tänkt oss, har utvecklingen ändå gått mot det bättre. Det finns fortfarande många människor som lever i nöd i världen, men det är ändå en större andel av oss som har det bättre idag än någonsin tidigare i historien. Det har förekommit bakslag och katastrofer på mänskligheten resa hittills, men den övergripande trenden har varit mot det bättre.

Vi kopimister är övertygade om att utvecklingen i det stora hela kommer fortsätta gå mot det bättre, och är ivriga att se framtiden förverkligad så fort som möjligt. Men vi kan inte härleda den framtidsoptimismen ur bara de två grundläggande principerna Kopiering och Viljan att göra någonting större tillsammans.

Vår tro på en bättre framtid baserar sig på en tredje Grundläggande Princip:

3. Det godas dragningskraft

Vi tror att det finns en kraft som sett på det stora hela drar världen åt rätt håll. Ibland kan andra krafter vara starkare och då går det fel, men statistiskt sett blir det ändå rätt lite oftare än det blir fel. Det gör att vi vågar känna förtröstan inför framtiden, trots att vi inte vet hur den kommer att se ut.

Exakt hur den här kraften fungerar återstår att utreda. Det kan vara så att den på något sätt påverkar oss, medvetet eller omedvetet, att välja det alternativ som leder i rätt riktning lite oftare än om bara slumpen hade styrt.

De exakta mekanismerna återstår som sagt att utreda, men det viktiga är att Det godas dragningskraft finns där. Det är den centrala trossatsen i den här beskrivningen av kopimism.

Vi har nu ett filosofiskt ramverk som bygger på tre Grundläggande Principer:

  1. Kopieringen
  2. Viljan att göra någonting större tillsammans
  3. Det godas dragningskraft

Det tredje grundläggande principen ger mening med vår färd, och lovar att vi kan gå åt rätt håll. Den andra förklarar hur komplexitet och skönhet kan uppstå ur enklare beståndsdelar alldeles av sig självt. Och den första förklarar hur framsteg kan spridas för att bilda grunden för nästa nivå.

Tillsammans bildar de tre grundläggande principerna ett filosofiskt ramverk för att förstå världen, och våga se framtiden an med tillförsikt. Mycket återstår att utforska vidare, men det här är en stabil grund. Utvecklingen har gått åt rätt håll tidigare, och vi tror att den kommer fortsätta göra det. Frågan är bara på vilka olika sätt vi kan hjälpa till.

Vi vågar känna trygghet i den tillit som skapar världen.

Kopiera och Sprid!

 

Kopimistisk påsk

1. Sju historiska milstolpar
2. Det blir aldrig som man tänkt sig, men ofta bra ändå
3. Den tredje Grundläggande Principen

2: Det blir aldrig som man tänkt sig, men ofta bra ändå

0

Stora saker blir nästan aldrig som man hade tänkt sig, men ofta blir de bra ändå. I våra vardagsliv kan vi bestämma fritt vilken färg vi ska ha på gardinerna och vad vi ska äta till middag, och känna oss ganska säkra på att det blir som vi hade bestämt. Men de stora sakerna i livet: var vi kommer jobba, vilka vänner vi får, vem vi gifter oss med, är till synes mest styrda av slumpen.

När vi tittar tillbaka ser vi ofta att om vi inte hade råkat ha just den där konversationen där och då, då hade vårt liv tagit en annan bana. Vi kan göra hur mycket planer vi vill för framtiden, men vad vi än tror kommer det inte bli exakt så. Vi har mycket liten möjlighet att förutsäga vad som blir de långsiktiga konsekvenserna av våra beslut och handlingar, hur mycket vi än försöker.

När vi ser på de sju milstolparna i mänsklighetens historia kan vi se att samma sak gällde för dem. De individer som gjorde de olika upptäckterna hade inte en aning om vad de faktiskt skulle leda till.

Vi kan förstås inte veta exakt vad uppfinnarna av elden, språket, kulturen och skriftspråket tänkte och trodde, men vi kan ändå vara säkra på att de inte kunde föreställa sig att det skulle leda till en värld där folk bodde i höghus och försörjde sig på att designa ringsignaler istället för att samla och jaga. Men så blev det.

När Gutenberg satte ihop sin tryckpress i slutet av 1400-talet var det för att trycka biblar på latin, och slippa alla de fel som smög sig in i texterna när de kopierades för hand. Han såg framför sig en tid då Guds ord skulle predikas mer på samma sätt överallt, tack vare bättre kopior av bibeln och andra auktoritativa texter.

I verkligheten blev det tvärtom. Bara några decennier efter att den första tryckpressen hade sett dagens ljus, använde en präst vid namn Martin Luther den till att publicera både teser och en bibel som var översatt till folkspråk istället för latin. Det lade grunden för en ny variant av kristendomen, som senare kom att ytterligare förgrenas med det tryckta ordets hjälp. Den kristna gudens budskap skulle aldrig mer komma att predikas så likformigt som före Gutenberg. Tji fick han på den punkten.

Isaac Newton var mycket djupt troende, och såg det som människans uppgift att förstå Guds skapelse så noga som möjligt. Det var det som drev honom som vetenskapsman. Han ville ära Gud.

Men tyvärr för honom på den här punkten, var han och hans efterföljare så framgångsrika att beskriva universum med matematiska lagar, att det inte blev någon plats kvar för Gud själv. Om allt bara är studsande partiklar som följer på förhand uppgjorda regler finns det varken plats för den mänskliga själen, fri vilja eller någon Gud.

(Modernare fysik med osäkerhetsteorem och kaosteorier har numera visat att universum inte går att beskriva som ett gigantiskt biljardbord, så nu finns det återigen områden av osäkerhet där man kan lägga in både fri vilja och Gud om man så vill. Men just nu pratar vi om Newton.)

Istället för att bli ett sätt att ära Gud, ledde framgångarna för Newtons fysik till att hela idén med en gud kom att te sig felaktig ur vetenskapligt perspektiv. Det var inte vad Sir Isaac hade tänkt sig.

Precis samma osäkerhet om vad tekniska framsteg kommer leda till ser vi upprepas i den moderna teknikhistorien.

När Marconi uppfann radion trodde han att den skulle användas mest för samtal person till person. När Bell patenterade telefonen trodde han att den stora tillämpningen skulle bli att lyssna till musik som spelades centralt.

Det blev precis tvärtom, men det blev ju bra ändå.

Frågar man pionjärerna som skapade internet, svarar de alla att när de inledde arbetet kunde de inte föreställa sig ens den utveckling av internet som vi hittills har sett. Ber man dem beskriva hur nätet kommer se ut om 50 eller bara om 5 år får man ett skratt till svar. Det finns ingen som tror att det finns någon som kan göra några trovärdiga förutsägelser så långt fram i tiden.

Men ändå är vi kopimister övertygade om att internet är ett fantastiskt framsteg för mänskligheten som kommer leda till en bättre värld, trots att vi inte kan svara på hur den världen kommer se ut.

Vi noterar att det har gått åt rätt håll hittills, och tror att det kommer fortsätta göra det. I nästa avsnitt ska vi undersöka varför.

Kopiera och Sprid!

1: Sju historiska milstolpar

1

I skapelseberättelsen ser vi hur Kopieringen och Viljan att göra någonting större tillsammans ledde till livets uppkomst. De här två Grundläggande Principerna har därefter spelat en central roll i mänsklighetens historia.

Låt oss betrakta sju historiska milstolpar: elden, språket, kulturen, skriftspråket, tryckpressen, vetenskapen och internet.

Elden
När eld väl finns kostar det inget att kopiera den. Den som tänder sitt bloss från mitt får ljus utan att förmörka mig, konstaterade grottmänniskor många tusen år innan Jefferson gjorde det till ett citat.

Men det som kopierades mellan de första männen och kvinnorna i grottor var inte bara elden som sådan, utan också kunskapen om hur man tämjer den. Precis som eld kan kunskap kopieras i det oändliga utan att förlora i lyskraft. Hade inte elden som sådan och kunskapen om den kopierats, hade mänskligheten inte kommit vidare framåt.

Språket
När ett barn lär sig sina första ord är det genom att kopiera sina föräldrar, precis som de en gång gjorde med sina. Språket tillhör ingen och alla, och just däri ligger dess värde. Ju mer ett språk sprids, desto värdefullare blir det för dem som delar med sig av det.

Genom att lyssna och kopiera skapade urtidens människor det som än idag är samhällets viktigaste verktyg. Språket är grunden för vår förmåga att bygga större saker tillsammans, från enskilda projekt till hela civilisationer. Det finns andra former av kommunikation som också är viktiga, men för oss människor intar språket en särställning.

Kulturen
Det första människor gjorde när de väl fått tillgång till eld och språk, var att sätta sig runt lägerelden och börja berätta sagor för varandra.

Den som i urtiden uppfann ordet “tiger” kanske i första hand tänkte sig att ordet skulle användas när det faktiskt fanns tigrar i närheten, men så blev det inte. Istället fylldes sagor och sånger av tusentals tigrar som aldrig funnits i verkliga världen, men som levde skrämmande och vackra i människornas fantasi.

Sagorna och sångerna kopierades och spreds och skapade band mellan människors tankar, som i sin tur gav upphov till nya sagor och sånger, som gjorde det möjligt att tänka ännu större saker tillsammans. Så utvecklas kulturen i ett evigt kretslopp där gamla uttryck kopieras och sprids och ger näring åt nya.

Skriftspråket
Den mänskliga hjärnan har klara och tydliga begränsningar för hur mycket den kan komma ihåg och återberätta. Skriftspråket blev nästa milstolpe som lät oss ta oss runt de begränsningarna.

Med skriftspråk går det att sprida mer komplicerade tankar till fler till en lägre kostnad. Det går att skapa mer komplicerade strukturer som inbegriper fler individer. Mängden information som kan lagras är inte längre begränsad till vad någon enskild person kan komma ihåg.

Skriftspråket gjorde att information kunde kopieras och spridas som aldrig tidigare. Det gjorde att civilisationer kunde uppstå och skapa förutsättningarna för den vidare utvecklingen.

Tryckpressen
När Gutenberg satte ihop sin tryckpress precis innan 1500-talet tog sin början var det startskottet på den utveckling som skulle ge oss den moderna värld som vi har idag.

Tryckpressen sänkte drastiskt kostnaden för att sprida information. Inom några decennier hade tekniken spritt sig som en löpeld över hela Europa. Aldrig förr hade det flödat så mycket information och så många nya tankar genom människors huvuden.

Sedan dess har det tryckta ordet stått i kunskapens, kulturens och demokratins tjänst. Den enskilda pennan har inte alltid varit mäktigare än svärdet, men på längre sikt har det fria ordet visat sig vara en naturkraft som ingen regim i världen kan stoppa.

Vetenskapen
Isaac Newton får stå som symbol för den nya vetenskapen som började växa fram något århundrade efter tryckpressens genombrott.

En nyhet var det vetenskapliga förhållningssättet, där man gör observationer och experiment och sedan försöker bygga teorier utifrån de resultat man har fått. Men ännu mer fundamentalt var att man började publicera sina tankar och upptäckter så att de kunde spridas. Tryckpressen har fram till idag varit det viktigaste vetenskapliga instrumentet inom alla discipliner.

Alkemisterna hemlighöll sina resultat, och kom ingenstans alls på flera tusen år. Kemisterna publicerade sina, och förändrade världen på ett århundrade. Sedan Isaac Newtons dagar har vetenskapsmän kunnat se allt längre genom att ställa sig på en allt högre pyramid av jättars axlar. Kopiering och spridning av kunskap har givit oss den teknologiska värld vi har idag.

Internet
Idag vet vi ännu inte vad det kommer bli av internet, men vi har sett tillräckligt för att veta att det kommer blir något riktigt stort. Precis som skriftspråket och tryckpressen på sin tid innebär internet ett kvantsprång vad gäller vår förmåga att kopiera information och bygga större saker tillsammans.

Vart det kommer leda i slutändan vet ingen, men vi kopimister känner förtröstan inför framtiden. Vi har sett genom historien hur de två grundläggande principerna Kopiering och Viljan att skapa någonting större tillsammans har samverkat för att föra mänskligheten framåt till den punkt där vi är idag.

Vi är ivriga att fortsätta medverka i den process som startade den första gången en man eller kvinna i en grotta delade med sig av en eldslåga, och fick ett leende tillbaks.

Kopiera och Sprid!

Maintain. Hardline. Kopimi.

2

Today news reached us that we didn’t get the appeal the TPB case to the supreme court.

We’re not surprised by this. The previous court cases has been filled of corruption. From having the minister of justice pressured by the US to illegally make a case of TPB, through the police officer responsible for the investigation (Jim Keyzer) “just happened” to get a job at Warner Brothers the weeks before I myself got promoted from a witness to a suspect, to the judges in the court cases being either board members, or in one case the actual chairman of the board, for the swedish pro-copyright society, it was clear to us that the supreme court – where many of the judges make a lot of money on their own copyrights – would be hard to persuade to take the case. Even though most of the public would want the case tested there. Even though it’s one of the most important cases for all of the EU.

Sweden speaks well about caring about the Internets. They spend a lot of money and time on helping activists all around the world. But who are these people that they’re so proud of helping? TPB has been one of the most important movements in Sweden for freedom of speech, working against corruption and censorship. All of the people involved in TPB at some time have been involved in everything from famous leaks projects to aiding people in the arab spring. We’ve fought corruption all over the world. We’ve promoted equal opportunities to poor nations around the globe. We’ve crushed the monopoly on information. Our close ones, many who have helped building TPB, have been mentioned as possible winners of the nobel peace prize. I’m not bragging – I’m saying this to make sure that people understand who’s doing the right thing here. I haven’t seen the entertainment industry help anyone but themselves.

Sweden is not used to corruption. Or rather; Sweden is not used to actually seeing the corruption that is there. The society is built upon the view that everyone has high morals and ethics in the swedish legal systems. The globalization of the world has changed that.
The entertainment lobby has bullied Sweden around. And not only Sweden. We see this in legislations such as SOPA, PIPA, ACTA, IPRED, IPRED2, TPP, TRIPS, just to name a few. All of these legislations have the same goal – make sure that the control of the internets goes to the rich people that already have some sort of control outside of the internets.

I’m just one of many millions standing up against this. Even though the outcome (which we still haven’t reached) is not favorable for my personal situation, the end goal that we fight for is so much more important than some peoples personal struggles. I’ll live with not being rich – which is easy when you’re not rich anyhow – the rest of my life. I’ll live with whatever sentence I’ll get in the end – I’ll just finish my book. The fight goes on with or without me, I’m just a pawn. But at least I’m a pawn on the morally right side. I’m proud as hell of what I’ve done and I would not change my involvement in any way. I actually think I could have done much more for the fight. And I will.

Today I urge everyone to make sure that the entertainment industry does not profit from them anymore. Stop seeing their movies. Stop listening to their music. Make sure that you find alternative ways to culture. I’ve founded Flattr.com, which allows you to support people that create directly instead of going through the corrupt entertainment industry. Use it in solidarity to the creators, and to your fellow citizen. Or start a competitor. Spread and participate in culture. Remix, reuse, use, abuse. Make sure noone controls your mind. Create new systems and technology that circumvent the corruption. Start a religion. Start your own nation, or buy one. Buy a bus. Crush it to pieces.

Always act with intent and maintain hardline kopimi.

Go to Top